Familjelägret i Sörsjön 2009

Christina
- lägeransvarig samt lottförsäljerska

Ing-Britt
- lägeransvarig samt sångerska

Grillen tändes varje kväll vid 18-tiden

Aktiviteter

Sår- och tassvård, Ing-Britt visar på Sabina

Föreläsning om "Kommunikation med våra hundar"
Britt-Marie "PRICKIS" Tiderman

Spårträning, Kalle tränar spår med en "lånehund".

Specialsök, Ing-Britt visar med Sabina.

Massage- och Streching, Christina visar på Zoola

Trimvård, Maria kollar och visar linjer.

Agilityträning leddes av Katinka

Torsdag kväll samlades vi för gemensam middag.

Vinnare

Barn med Hund - Madde med Flizan.
Domare. Sussie Andreasson Weishbach

Junior med Hund - Josefin med Björne.
Domare. Sussie Andreasson Weishbach

Hej ALLA lägerdeltagare!

Vi vill TACKA er alla för alla fina minnen med mycket glada skratt och inte minst mera kunskaper för vår del.
Vi längtar redan till nästa år.
Vi ses. Sköt om Er och Era underbara hundar.
Stor kram från Christina och Ing-Britt & de fyrbenta.

Lägret har haft samarbete med studiefrämjandet i södre närkedistriktet och Norrköpingsdistriktet.

Vi TACKAR också våra givmilda sponsorer, SSPK, Eukanuba, Djurens center Marieberg Örebro, Folksam, Provinsbutiken Vingåker, Djur- och fritidsbiten Katrineholm, Nannas handarbetsaffär Hallsberg, Sörsjön camping, TiksPac (miljövänliga hundbajspåsar), Freich Cup, Kennel Ellebell och Bäckatorpsskäggets kennel.

Sommaren 2009 års sommarläger - en riktig hit!

Sommar, sol och SSPK;s läger. Kan det vara bättre?
För 15 året hölls SSPKs sommarläger i år på Sörsjöns Camping utanför Norrköping. 28 entusiastiska hundägare mötte upp med sina hundar första veckan i augusti. Detta år var dvärgschnauzrarna i majoritet, men även svart schnauzer, pincher och affenpincher fanns representerade.

- Årets nya lägerkommitté har verkligen arrangerat det här lägret med bravur, säger Birgitta Heimdal, en av deltagarna. Det har varit en jättebra vecka, där vi har haft massor av hundaktiviteter att välja på. Skogen runt om är stor, den räcker för alla. Men allt har inte varit hund, vi har faktiskt hunnit med att bada också.

Varje dag har deltagarna haft flera olika saker att välja på; allmän/vardags o rallylydnad, trim och pälsvård, agility, massage/stretching , klickerträning, spår (nybörjar), kantarellsök, lydnad/tävlingslydnad och utställningsträning har varit de aktiviteter man kunnat prova på. Barnen och ungdomarna fick i uppdrag att göra en hund av naturmaterial. Jag vill lova att det var inget fel på kreativiteten hos dem. Hundarna visades upp i samband med den gemensamma middagen på torsdagskvällen. Ett plus var om man kunde se vad det var för ras. Vinnade hund var gjord av Madde Solheim och såg verkligen ut som en sittande schnauzer.

- Jag och min man åkte hit för att vi har en ny hundras, en svart dvärgschnauzer, berättar Hillevi Andersson. Jag ville gärna träffa andra med samma ras och få lite mer kunskap. Samtidigt har vi passat på att pröva på många roliga aktiviteter.
- Trimning är mitt specialintresse, inflikar hennes man Kalle. Men de andra aktiviteterna har varit minst lika kul. Och bara det att träffa nytt folk med samma intressen som vi har. En jätterolig vecka!

Josefin Heimdal var på lägret för tredje året i rad. Hennes största intresse är handling, att ställa ut hund.
- Det är så roligt att träffa så många hundar av samma ras! Tycker hon. Och så utställningen på slutet. Toppen! Fast det hade varit skönt med någon sovmorgon…
Hennes kompis Johanna Mattsdotter inflikar:
- För mig är det fjärde året här. Man lär sig så mycket som man inte tänkt på tidigare.

På lägret träffades nya och gamla lägerdeltagare, unga och gamla. Och alla var lika entusiastiska. De erfarna delade villigt med sig av sina erfarenheter. Och de som var nya hundägare kunde fråga och pröva på.
- Jag är ganska ny hundägare, säger Irene Lång. Mina förväntningar när jag åkte hit var att få lära mig mer. Det har varit fantastisk bra. Över förväntan faktiskt.
Hennes man Bengt inflikar med glimten i ögat:
- Vi hade i alla fall tur med vädret… (Solen sken varje dag hela lägerveckan! Red anm)
Så fortsätter han:
- Jag hade inga förväntningar alls, det var min fru som ville åka och så föll det sig så att jag kunde följa med. Men jag måste säga att det varit över förväntan. Det har varit skoj, lärorikt och mycket trevligt folk här. Ingen har höjt på ögonbrynen när vi frågat om olika saker. Och vi fick massor av hjälp med vår svarta dvärgschnauzer Dizel. Vår lilla lurviga hund har på dessa dagar blivit förvandlad till dvärgschnauzer!
- Egentligen borde det här vara en superbra aktivitet även för oss uppfödare som vi kan ta med våra valpköpare på, funderar Sussie Andreasson Weizsbach, som kom till lägret sista kvällen för att döma fram lägrets vackraste hund på fredagen, tillsammans med med sin man, vår ordförande Ted Weizsbach.

Förutom de dagliga aktiveringspassen hade deltagarna också möjlighet att en av kvällarna lyssna på Britt-Marie Tiderman också kallad "PRICKIS" när hon berättade om vår kommunikation med våra hundar. Det blev en oförglömlig kväll då deltagarna vred sig av skratt när de kände igen situationer de haft med hunden i sitt vardagsliv. Vad säger egentligen hunden till oss när vi kallar in den och den höjer huvudet och tittar på oss, för att sedan raskt lyfta på benet och kissa innan den till sist kommer?
Även här blev det många handfasta tips om hur vi ska behandla våra kära familjemedlemmar hundarna. Prickis är verkligen en föredragshållare som alla hundägare borde lyssna till.

På onsdagskvällen arrangerades SSPKs Klubbmästerskap i lydnad. Domare var Katinka Ryttse, tävlingledare Krister Wall och skrivare Maria Ringbom.
Solen gassade från en molnfri himmel och det blev varmt och svettigt för de deltagande ekipagen, men lite värme får ju inte hindra en lydnadshund.
Spänningen var stor eftersom Christina Carlestav med sin egenuppfödda svarta dvärgschnauzer Bäckatorpsskäggets Coola Zenitha innehaft titeln klubbmästare i lydnad de två föregående åren. Skulle hon lyckas försvara titeln ännu ett år? Och se! Även detta år vann det duktiga ekipaget. I år samlade de ihop 161,5 poäng. På delad andra plats med 154,5 poäng, kom Sophie Ekström med sin svart och silver LP1 Jatzers Hillary Ruff och Bisse Falk med Chottans Read My Mind.

Lägret avslutades på fredagen med att lägrets vackraste hund skulle koras av den tillresta uppfödaren av dvärgschnauzer, Sussie Andreasson Weizsbach.
Men innan hundarna skulle dömas var det dags för barn med hund och juniorhandling. Oj, så duktiga de var! Där får nog alla utställningsrävar konkurrens om några år.

Barn med hund vanns av lyckliga Madde Solheim som följsamt ställde sin hund på alla de sätt som domaren bad henne.
Juniorhandlingen vanns av mycket skickliga Josefin Heimdahl som verkligen kan det här med att föra en hund i utställningsringen.

Så var det dags för hundarna att visas. För att alla hundar skulle få en fair chans, delades hundarna upp i de olika raserna, svart, vit, pepparochsalt, svartochsilver dvärgschnauzer, svart schnauzer, pincher samt affenpincher.
Även denna stund blev mycket lärorik tack vare domarens intressanta kommentarer om hundarna. Hon lärde också ut en del handling-teknik. Åhörarna satt alla med spetsade öron för att inte missa ett ord av hennes kloka och kunniga tankar.
När alla raser visats och hederspris delats ut till den vackraste hunden i varje ras var det dags att kora lägrets vackraste hund. Där var nog alla eniga med domaren om att det var den stilige Nisse - Pinnsveins Adonis som både ägs och uppfötts av Maria Ringbom som skulle inneha titeln Lägrets vackraste hund. Och så blev det.

Lärorika och roliga hundaktiviteter
Dagarna var uppdelade på tre olika förmiddags- och eftermiddagsaktiviteter.

Ing-Britt Sverkersdotter höll i vardags- och rally lydnad. Där fick deltagarna först lära sig grunderna i att få en följsam hund, både i koppel - så kallad linförighet - och lös. Därefter gick hon igenom vad rallylydnad är. På nätet hade hon tryckt ut ett antal skyltar där det stod anvisningar till föraren vad den skulle göra med sin hund. Till exempel "Sätt ner hunden framför dig, ta ett steg bakåt. Ta sedan två steg bakåt.." Skyltarna satte hon ut i en bana. Nu fick ekipage efter ekipage gå banan med sin hund och försöka rätta sig efter anvisningarna. Alla medel var tillåtna - så länge de var positiva. Allt negativt; hårda ord och bestraffningar var portförbjudna.

Maria Ringbom tog hand om alla trimintressserade. Förutom att lära sig ullkamning, som ju är a och o när det gäller trimpälsen gick hon också igenom hur pälsen skulle ryckas och var den skulle klippas med handsax och effileringssax och var man skulle använda maskinsax. För att forma en utställningshund krävs en konstnärlig blick för linjer, men till vardags kan var och en lära sig att sköta sin hunds päls. Som stöd fick alla deltagare ett mycket informativt och bra häfte där pälsvården förklaras steg för steg.
Några av deltagarna kom med redan mycket välvårdade hundar, medan andra blev förvandlade till näst intill oigenkännlighet när de ryckts och kammats på under ett antal timmar. Tänk att det kunde dölja sig så snygga hundar under all missfärgad ull!

Florence Nagy stod för passen med positiv inlärning - så kallad klickerträning. Klicker är egentligen ett sätt att belöna. Med en liten plastmanick som klickar när man trycker på den kan föraren belöna sin hund i exakt rätt ögonblick. För det är ju det det handlar om när man ska dressera en hund. Att belöna rätt handling. Missar man och belönar en sekund för sent, kanske man belönar när hunden vid ett "Sitt" redan har ställt sig upp. Och då är det ju inte så lätt för hunden att förstå att det var just sättandet som var det som var bra. Men med en klicker kan man belöna mycket mera exakt. Fast det krävs en del träning. Och Florence lät deltagarna pröva på många bra övningar för att få grepp om den lilla manicken. Först fick deltagarna pröva på att klicka för varandra. Först därefter fick de testa att klicka in sina hundar. Alla deltagare var lyriska över de fina resultat som klickermetoden gav.

En ny provapå-kurs för i år var kantarellsök. Den leddes av Christina Carlestav. Först fick deltagarna gå ca 2m och lägga ut kantarellen och sedan skicka på hunden. När hunden förstått att det var svampen den skulle markera så fick man försvåra med längre avstånd och sedan även kasta ut kantarellen. Då kan hunden inte spåra via fotspår utan måste gå på doften.

Katinka Ryttse lärde ut agility. Med enkla handfasta knep fick hon hundekipagen att hoppa genom en hel bana med tunnlar, plattunnel, balansbom, gungbräda, ringar och många andra hinder efter bara en kvarts träning. Helt ofattbart tyckte publiken som hade samlats på torsdagseftermiddagen för att se agilityuppvisningen. Förutom de otroligt duktiga unga hundförarna Liam och Cassandra Nagy och Madde Solheim som lotsade sina agilityhundar genom banan som de värsta proffs (där blev många vuxna gröna i ansiktet av avund att kunna få hundarna så följsamma) visade även helt oerfarna vuxna upp sina färska hundar, som utan att tveka kastade sig genom de mörka tunnlarna och trippade så säkert över balanshindret. Hur roligt får det bli egentligen?

Christina Carlestav höll i lydnads/tävlingslydnadspassen. Det gällde att träna de olika momenten som ingår i en lydnadstävling för att klara klubbmästerskapet i lydnad på onsdagen. Men det var inte bara de som anmält sig till tävlingen som deltog. Även de som kanske i en framtid tänkte sig att starta i en lydnadstävling hade här möjlighet att få hjälp att nöta in momenten, samt att få förklarat för sig hur en lydnadstävling egentligen går till och vilka regler som gäller.
Att träna lydnad helt själv är ofta besvärligt, det behövs någon som står en bit ifrån och ser de små, nästan osynliga dubbelkommandon eller andra tokigheter man som förare håller på med. Christinas falkögon såg och rättade. Hon kom med förslag på lösningar och berättade om sina egna erfarenheter - hon har innehaft klubbmästartiteln i tre år så hon vet vad hon talar om.

Christina och Ing-Britt tog även hand om massage/stretching passet. Ing-Britt som sjuksköterska, vet hon verkligen vad hon talar om när det gäller hundens friskvård.
Det säger sig ju självt att de hundar som arbetar aktivt anstränger musklerna mer än vanliga soffliggar-hundar. Därför är det viktigt att hålla musklerna i trim. Det kan man göra bland annat med hjälp av massage och stretching.
När man masserar en hund ökar blod- och lymfcirkulationen samt utsöndring och ämnesomsättning. Det gör att musklerna och senorna blir mer elastiska och återhämtar sig snabbare efter skador. Men massage är också avslappnande och lugnande för hunden. Ja, till och med pälsen blir glansigare av massage.
Även stretching ökar blodcirkulationen och ämnesomsättningen i musklerna, men det gör också att hunden blir rörligare och det förebygger skador och slitage.
Här fick deltagarna pröva på att massera sina hundar och göra stretchingövningar. Till sin hjälp fick de med sig hem ett häfte med hur man gör steg-för-steg. Samt när man ska och när man inte ska hålla på och massera hunden.
Efter de här passen kunde man här och där i campingstugorna, se hundägare som satt på golvet med sin hund liggandes på en filt framför sig, stretchande sina hundar. Det var en härlig syn att se hundarna så avslappnade och nöjda av behandlingen.

Ledare för "spår för nybörjare" var Christina Carlestav. Att spåra är en aktivitet som de flesta hundar tycker är vansinnigt roligt, och som dessutom gör dem trötta i huvudet. Aktiva hundar blir lugna och mer koncentrerade av att få använda sin hjärna lite. Och det får de i spårarbetet.
Det finns många olika metoder att lära hunden att spåra. Här lärde Christina ut så kallade "godisspår". Det innebar att föraren gjorde ett ordentligt avstamp i marken där spåret började. Så gick hon/han tre steg lade ner en godbit i ett av stegen, fortsatte tre steg till la ner ytterligare en godbit. Ca 25 meter långt var de första spåren. Där spåret slutade lades en liten hög med godis eller en leksak.
Det första försöket gjordes på en äng, det andra i skogen.
För att bli lätt att spåra bör spåret ligga 30-40 minuter, då sjunker luktpartiklarna ner i marken och blir lätta att uppfatta för hunden. Medan deltagarna väntade på att spåren skulle ligga till sig gick Christina igenom spårarbetets hemligheter.
Polletten trillade inte riktigt ner i alla hundarnas huvuden, det krävs mer än en förmiddag för att de skall bli utbildade spårhundar. Men roligt hade de och godis hittade de. Och för några av hundarna gick det alldeles galant. Alla hussar och mattar blev mycket motiverade och började genast planera för hur de skulle jobba med spår när de kom hem igen.

Handling kallas det bland annat när en förare ställer ut sin hund. Det kan tyckas enkelt att springa runt med sin hund i koppel i utställningsringen ett par varv för att sedan sätta sig på huk och hålla fast den så att den står stilla medan domaren tittar på den. Men inget kan vara felaktigare. Ing-Britt Sverkersdotter förklarade grunderna i handling för de intresserade deltagarna i den här gruppen.
Att ställa ut en hund innebär att man på bara några minuter ska överbevisa domaren om att just ens egen hund är den vackraste och den med bäst uttryck. Många tips blev det om hur man ska lyckas med detta konststycke. Till exempel att domaren många gånger bestämmer sig för vilken hund hon/han tycker är vackrast redan vid första uppställningen. Det gäller alltså att redan då hunden tar sitt första steg in i utställningsringen se till att den visar sin bästa sida och bästa uttryck. På bordet vill domaren sedan bara bekräfta vad den sett vid första ögonkastet och kolla om den har några dolda fel.
Deltagarna fick träna att springa och ställa upp hundarna. Hur får man fram ett fint uttryck? Hur springer jag bäst med just min hund. Vilka knep kan jag ta till?
Ja, det blev ett nyttigt pass för alla utställningsintresserade. Tips som de sedan fick använda sig av lägrets sista dag, då lägrets vackraste hund korades.

Vid tangenterna Bisse Falk

NATURHUND
Barnen & ungdomarna fick i uppgift under veckan att göra en naturhund av endast materila från naturen. Resultatet blev så här fint! Mycket kreativa unga som var med på lägret. Tävlingen vanns av Madde som gjort "Sittande Schnauzer".