Hundsport

Text: Åsa Lindholm
Bild: Torsten Widholm, Lena Ekroth & Anette Persson
Bearbetning för internetpublicering: Claes Hedberg, SSPK

Mellan- dvärgpinschern är sprungna ur samma rot. Följdriktigt har de mycket gemensamt. Pinschern, både i mellan och dvärgformat, är en hund som sannerligen berikar tillvaron. Den är trofast och skulle inte tveka att försvara sin familj till sista andetaget. Å andra sidan drar den sig inte för att frejdligt idka självservering från köksbordet så snart husse vänder ryggen till! Allt sker med gott humör och den numera långa svansen glatt viftande.

Mycket talar för pinschern. Pälsvården är ringa, formatet behändigt, temperamentet robust. Den är kelig, mjuk att klappa och mysig att ha under täcket i sängen, samtidigt som den har full kapacitet för t ex lydnadsövningar. Också den lilla pinschern har betydligt mer skinn på näsan än många andra dvärghundar.

VÄnlighet och konsekvens

Den mycket välbyggda och kvadrantiska tiken på bilden är född medan det ännu var tillåtet med svanskupering i Sverige. Hon visar ett mycket typiskt huvud där de naturligt upprättstående öronen ger extra fin resning.

Pinschern är beslutsam och envis till sin läggning. Man skall vara vänlig mot den men kunna bjuda en match i istadighet. Dessutom får man se till att de gränser satts inte har någon förhandlingsmån. Uppfostran fodrar konsekvens och bestämdhet, kanske i högre grad än i fallet med många mer storvuxna raser. När det värsta pubertetsstormarna rasar gör den gode pinschern säkerligen försök att degradera resten av familjens medlemmar till lägre positioner i flockhierakin. Det spelar ingen roll om den lilla hundens matchvikt inte överstiger fem kilo, morrningar och ohyfsat uppträdande ska inte tolereras.

Redan vid åtta veckors ålder är det viktigt att klargöra och befästa ledarskapet i situationer som inte är konfliktladdade. Hur liten och söt hunden än är ska den utan knot acceptera att leksaker eller matskål tas ifrån den. Velighet hos ägaren avslöjas direkt och innan man vet ordet av har den flyttat fram sina positioner. Men samtidigt som pinscherns uppfostran ska ha ett drag av allvar och mycket klara gränser, får den inte vara hård eller intolerant.

Pinschern måste ha utrymme för sin leklust och uppfinningsförmåga. Är tillvaron för sträng och förbjudande utvecklas aldrig hundens rastypiska, alerta livslust. Inte heller kommer den tuktade pinschern att förnöja omvärlden med sin annars omvittnat sprakande glada personlighet.

För där det finns en pinscher är det aldrig tråkigt!

Allrounder

Det finns egentligen ingenting som talar emot pinschern som förstagångshund, förutsatt att ägaren in spe har vett att till vara de goda råd om uppfostran som förhoppningsvis uppfödaren ger på vägen. Och har man aptit på lite av varje inom hundsporten har pinscher detsamma och är allrounder, dvs kompetent inom de flesta områden.

Lydnadschampion finns av både mellan- och dvärgstorlek, flera hundar är karaktärstestade. Bruksproven har också haft pinscherdeltagare, främst då i spårgrenen. Officiella korningar ordnas av den ansvariga specialklubben, en av dvärg- och en av mellanmodellen har klarat av provet med betyget godkänt. Ett ökande intresse hos specialklubben för tester av MUH-typ (mentalbeskrivning unghund) gör att vi i framtiden förmodeligen ha ännu klarare för oss pinscherns kapacitet.

Agilitysporten passar denna rörliga, spänstiga och förhållandevis snabba hundtyp mycket bra och kan rekommenderas som lämplig aktivitet. Med ett litet förbehåll dock: det finns pinschrar som varvar upp sig för mycket och på så vid förlorar kontaktförmåga och koncentration på hinderbanan. Hoppar högt och gärna gör däremot de flesta, en mellanpinscher kan pussa en stående person i ansiktet utan större besvär!

Arbeta med hundens motivation

Bruks- och lydnadstävlande på elitnivå fordrar ganska mycket av såväl pinscherföraren som hans/hennes hund. Hakar det upp sig i träningen fungerar det inte att bli ilsken och låta det dåliga humöret gå ut över hunden. Pinschern är lättstött, blir den orättvist behandlad slutar den samarbeta. Försöker man i det läget dominera den kan den till slut sätta sig emot ordentligt. Bästa pedagogiken är att hela tiden arbeta med hundens egen motivation, stimulera den och göra övningarna roliga. Men det ligger mycket arbete framför den som vill upp den exakthet och jämna prestation som fordras för framgång i de högre tävlingsklasserna. Med tillbörlig respekt för att duktiga pinschrar måste ändå sägas att i många fall är vägen till det målet kortare med någon av de traditionella brukshundsraserna.

Pinschern är anpassningsbar och blir i hög utsträckning en produkt av vad ägaren gör den till. Men är en alert och vaken hund som har behov av aktivitet. Till skillnad från storebror dobermann, som rastlöst kan vanka huset runt om vädret inte tillåter den vanliga fysiska och psykiska stimulansen, kan mellan- och dvärgpinschern vara flexibel.

Men är det passiva livet det enda som bjuds då tröttnar den och försöker finna på egna sätt att roa sig. De kan vara charmiga upptåg med egna leksakerna, men det kan också vara rena busstrecken.

Tillvaron får inte bli för trist, pinschern har ett grundläggande behov av en stunds koncentrerad uppmärksamhet från och aktiv kontakt med sin ägare varje dag. Hunden uppskattar att lära sig nya saker med den rangordnar knappast mellan avancerad apportering eller cirkuskonster. Huvudsaken att det ligger en aning utmaning i projektet, att man får anstränga sig en smula för att göra rätt! Korta, snabba övningar och trick står för de flesta pinschrar högt på hitlistan. Är pinschern tillräckligt angelägen kan den slå knut på sig själv för att vara sin ägare till lags.

Dvärgpinschern på bilden har övertippade öron och okuperad svans, såsom svensk lag påbjuder. Stramhet och resning är adelsmärke för alla pinschervarianter.

Uppskattar frihet

Liten som stor, pinschern gillar att röra sig utomhus. Det finns många motionsformer som uppskattas, men roligast är att springa lös. Vanligen är den inte svår att uppfostra den så pass att den kan förtros med att gå utan koppel t o m i skogen.

I kraft av gott självförtroende och självtillräcklighet springer pinschern ibland över ganska stora ytor, vilket i viss omgivning kan vara ett problem. Man ska komma ihåg att dålig ledarskap manifesteras i total nonchalans vid inkallning. Den hund som bestämmer allt annat bestämmer också när det är dags att avsluta promenaden.

Tack vare sin korta päls är hårvården inte något pinscherägaren behöver ägna större tid. Å andra sidan saknar ju korthåriga hundar det naturliga köldskydd som de bättre bepälsade har, och det ska man ha i bakhuvudet när termometern visar på flera minusgrader. Är det riktigt kallat får man hålla igång och inte stanna för att prata med alla och envar.

Så länge man är i rörelse är kyla inget problem och hunden trivs med att vara ute. Snöblandat regn och nordlig snålblåst kan emellertid få pinschern att med plågad min vända på tröskeln.

RÄdd om fÖtterna

Rasnamnet "pinscher" har enligt en del raskännare sitt ursprung i engelskans "pinch" med betydelsen "fatta tag i, gripa till om". Det är så långsökt som det i förstone kan tycker, för i större utsträckning än många andra hundar använder pinschern sina tassar. Det syns tydligt i lek, men är lika uppbart när hunden försöker få något. En eftertraktad smörgås på en köksbänk, en spännande pinne i vattenbrynet - är bytet bara inom benlängds avstånd håvar hunden elegant in det med hjälp av en böjd tass. Kanske kan det vara ben och fötters betydelse som ovärderliga redskap för överlevnad som gör att pinscher ofta är mycket rädd om sina tassar.

Rasens skötsel är en barnlek, men när det kommer till kloklippning kan hunden vara i det närmaste omedgörlig. Det är inte ovanligt att den skriver hjärtskärande helt och hållet i förebyggande syfte, d v s långt innan klotången nått tassen.

Har man inte talat om för den redan som valp vilka regler om fotvård som gäller i hushållet får man problem. Kloklippningen bör, motståndet till trots, inte åsidosättas. Långa häxnaglar på en korthårig hund ger ett vanskött intryck, sen må pälsen gnistra och blänka som aldrig den.

Mellanpinscher skall ha klassiskt rena linjer och som extra fägring förekommer den djupt rödgula färgen.

Familjehund

Pinschern är en utmärkt familjehund som tåg både buller och bång. Den blir inte panikslagen av att få en nalle i huvudet eller av elektroniska leksakers mystiska pip. De flesta situationer hanteras med bibehållet lugn och intakt integritet. Den är dessutom intelligent nog att inse det lönsamma i gott kamratskap med småbarn. För riktiga vänner, de delar ju både bullar och godis, inte sant?

Barn kan också utgöra en krydda i pinscherns liv i o m att det borgar för ett händelserikt liv. Naturligtvis gäller samma regler för allt umgänge barn-hund, nämligen att det måste finnas en vuxens vakande öga över relationen. Särskilt gäller det för valpen och unghunden som själv inte lärt sig var gränserna går, och vars behov av lugn och ro ska tillgodoses.

Dvärg- och mellanpinschern är tätt knutna till sin "flock". Enligt rasstandarden bemöts främlingar med avvaktande hållning, pinscher accepterar inte reservationslöst vem som helst. Ofta väljer den att själv bilda sig en uppfattning om nykomlingen innan trevare till eventuell framtida vänskap kan inledas. Har man flera hundar som konkurrerar om mänsklig gunst blir de i regler mer omedelbart tillgängliga.

Det finns i de flesta pinscher väl utpräglad vaktinstikt som måste styras och begränsas av ägaren. överlåts ansvarit för vakthållning är både liten och mellanstor pinscher modiga nog att hindra en besökare från att komma in. Eller ut! Så snart husse/matte signalerat att allt är okay, kan hunden istället ägna sig åt att bli lycklig över besöket.

Hushållets smådjur samsas väl med pinschern. Till och med en tidigare kattjägare av rang kan bli kompis med misse om får vänja sig vid varandra. Råttor och möss är dock oemotståndliga och förpassas till evigheten utan större besvär.

Vacker och välbyggd med utmärkt huvud och glänsande päls, det är så man oftast för ser rasen och faller för den.

RÅtthund

För många tusen år sedan fanns en liten hund som vetenskapsmännen döpt till canis familiaris palustris, "torvhunden" genom de arkeologiska fynd som gjorts i främst Tyskland. Pinscher och schnauzer, från början kategoriserade som samma ras, tros härröra från torvhundar.

Strävhårig eller släthårig levde pinschern på de tyska gårdarna där en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna var att hålla efter skadedjur. "Råtthundarna" existens rönte inget större intresse, trots att man vet att de funnits länge dröjer det fram till 1400-talet innan pinscherliknande hundar avbildas i konsten. Ett verk av tyske konstnären Lucas Cranach (d ä eller d y), troligtvis från 1400 eller 1500-talet visar en klar igenkännlig släthårig pinscher.

Artonhundratalet innebar i många länder ett uppblommande intresse för inhemska rariteter, inte minst då hundraser. Författaren Reichenbach omnämner pinscher redan 1836, även om hans föreställningar om rasens uppkomst var något luddiga. År 1895 bildas den tyska pinscher-schnauzerklubben, 1923 gav den första stamboken ut.

Dvärgexemplar lär stundom ha fötts i pinscherkullarna. Denna togs till en början av daga, men rönte så småningom popularitet hos tyska artistokratin som under 1600- och 1700-talen införlivade dvärghundar i repertoaren av lyxbetonade accessoarer. Det var dock inte förrän årtiondena innan rasklubben grundades som dvärgpinscheraveln kan att drivas med större målmedvetenhet. Stuttgart 1900 hade 100 dvärgpinschrer anmälda! Fem år senare kom den första representanten till Sverige.

Mellanpinscherns existens har i perioder varit tynande, och andra världskriget såg ut att helt ha slagit ut rasen. Ett fåtal eldsjälar anföras av Werner Jung, Kennel v d Birkenheide, räddade den för eftervärlden genom ett avelsprogram grundat på ett fåtal hundar. År 1958 registrerades Jungs första kull, vari samtliga ansågs vara av så god kvalitet att de var lämpliga för vidare avel.

Finland var det första nordiska land som importerade "tysk pinscher" som den då hette, och landet har sedan starten 1962 legat gott framme kvalitativt sett. Ett par år senare kom mellanpinschern till vårt land, numera registreras ett 50-tal hundar varje år. Det kan te sig märkligt att dvärg- och mellanpinschern för en så relativt anonym tillvaro. Båda är de hundar som skulle kunna motsvara idealet för många människor. En pinscherägare kan också räkna med att få behålla sin gunstling i många år. Väst är dvärgpinscher som inte sällan passerar 15-årsstrecket i full vigör och med leklynnet bevarat.

För den som söker en vaken, glad och lättskött hund, med stor personlighet, fantasifullhet och obegränsat med kärlek till sin familj, men som ibland behöver påminnas om vem som håller i kopplet: ta en titt på dvärg och mellanpinscher!