agility

Vad Är agility?

Agility betyder vighet och snabbhet. Det är en rolig sport fylld med fart och fläkt. Agility är en mental och kroppslig utmaning som ställer krav på både förare och hund. Det krävs samarbete och ömsesidig förståelse och respekt för att lyckas i denna sport. För övrigt indelas agility i tre storleksklasser, nämligen small, medium och large.

Vad Är meningen med agility?

Det viktigaste med agilityn är att hunden ska ha roligt.Om hunden har kul har man själv oxå kul.Det handlar om glädje, glädjen att göra något med husse eller matte.

Ska man ha kul måste man kunna samarbeta.Samarbetet bygger på kontakt, förståelse, följsamhet och lydnad. Kontakt kan man inte kräva av en hund, det skapar man genom att vara så tilltalande som möjligt. Man måste se till att vara roligare än allt annat I omgivningen.

Själv började jag tävla med min dvärgschnauzer Pronto år 2000. Idag tävlar jag i klass tre medium med honom, han är idag åtta år gammal. Sen har jag min nybörjarhund Poppe två år som jag började att tävla med hösten 2005 i klass ett small. Det var honom jag hade med mig i Globen (Stockholm Horse Show 2005).

Per-Olov Andersson

Poppe

Pronto

Poppe i Globen 2005

Lennox i däcket

Hanna och Lennox

DvÄrgpinschern - en hÄrlig agilityhund!

När Lennox (Jean Dark Bubble Gum) var drygt ett år så anmälde vi oss till en agilitykurs. Jag kunde tänka mig att det skulle passa min spralliga lilla kille och jag hade verkligen rätt! Redan från början älskade han att hoppa över hinder och springa genom tunnlar. Eftersom dvärgpinschern inte är en ras som är avlad för att samarbeta så klarar de ofta bra av att "släppa" sin förare och ta hinder på eget hand, vilket är en fördel i agilityn. Lennox hade dock lite väl mycket hindersug så vi fick träna mycket på att han skulle följa min väg, inte den han utsett på egen hand. Kombinerat med allmän lydnadsträning blev han alltmer följsam och lyhörd för mina signaler och vårt samarbete fungerade bättre och bättre.

Eftersom det är mycket störningar runt en tävlingsbana så började vi tävla så fort Lennox uppnått rätt ålder: 18 månader. Även om jag visste att vi inte riktigt var mogna ännu så ville jag träna på själva tävlingssituationen och vänja Lennox vid alla störningar och vid mina dallrande nerver. Vi diskade oss på de första tävlingarna, men avslutade varje lopp med att ta några lätta hinder och Lennox fick massa godis och beröm i målet. Och nu, drygt ett halvår senare är vi uppflyttade till hoppklass två och har tagit en uppflyttningspinne i agilityklass. Lennox har både fart och kapacitet för högre klasser, det är mest jag som behöver träna upp konditionen så att jag hinner med en bra handling. Det är svårt att hinna springa själv, ropa och visa hunden rätt väg, så i vinter blir det gymmet för min del.

Dvärgpinschern är en ras som är väl lämpad för agility. De är snabba, smidiga, modiga och lagom självständiga. Dessutom är det en frisk och lätt ras. Så framöver hoppas jag vi får se många små pinnar på agilityplaner runtom i Sverige. Agility är utan tvekan det roligaste vi vet!

Hanna och Lennox